Mitt hjärta, mitt liv, mitt allt!

Jag har hört mig själv säga att jag inte visste vad livet var innan Oliver föddes, men det är inte sant. Även innan Oliver föddes visste jag vad kärlek var. Jag älskade stort och ovillkorligt. Jag älskade livet, min familj och min älskade man. Så som jag älskar Johnny älskar jag ingen annan. Det är ju fortfarande han som alla fjärillar i min mage att vakna till liv.

Men så kom Oliver och vände upp och ner på hela mitt liv. Det jag tyckte var viktigt är inte ens hälften så viktigt nu. Han får mitt hjärta att smälta med minsta lilla ord han säger. Att titta på han när han leker är nog det bästa jag vet. När han skrattar så skrattar hela mitt hjärta av glädje.
Han gav livet och ordet att älska villkorslöst en helt ny mening.

Jag är lycklig lottad att jag har fått en sån underbar son. Att vara hans mamma är en privilegium jag inte tar för givet.  

Men det sagt så får man inte glömma bort sig själv. Man måste ta hand om sig själv för att vara den bästa föräldern jag kan vara.

Nu blev det väldigt mycket flum flum... men dessa tankar går runt i mitt huvud hela tiden så jag ville få ner orden på ”papper”.